Summary

In Vivo Infektion med Leishmania amazonensis att utvärdera parasit virulens i möss

Published: February 20, 2020
doi:

Summary

Här presenterar vi ett sammanställt protokoll för att utvärdera den testninginfektion av möss med Leishmania amazonensis. Detta är en tillförlitlig metod för att studera parasitvirulens, vilket möjliggör en systemisk bild av ryggradsdjur värd svar på infektionen.

Abstract

Leishmania spp. är protozoiska parasiter som orsakar leishmaniases, sjukdomar som presenterar ett brett spektrum av kliniska manifestationer från testning till viscerala skador. För närvarande beräknas 12 miljoner människor vara smittade med Leishmania över hela världen och över 1 miljard människor lever med risk för infektion. Leishmania amazonensis är endemisk i Central-och Sydamerika och leder vanligtvis till den testningform av sjukdomen, som direkt kan visualiseras i en djurmodell. Därför är L. amazonensis stammar bra modeller för testning leishmaniasis studier eftersom de också lätt odlas in vitro. C57BL/6 möss härmar L. amazonensis-drivensjukdomprogression observerats hos människor och anses vara en av de bästa mössstammar na modell för testning leishmaniasis. I ryggradsdjur värd, dessa parasiter bebor makrofager trots försvarsmekanismer av dessa celler. Flera studier använder in vitro makrofaginfektion analyser för att utvärdera parasiten smittsamhet under olika förhållanden. In vitro-metoden är dock begränsad till ett isolerat cellsystem som bortser från organismens svar. Här sammanställer vi en in vivo-infektionsmetod som ger en systemisk fysiologisk översikt över host-parasitinteraktionen. Det detaljerade protokollet för in vivo-infektion en C57BL/6 möss med L. amazonensis består av parasitdifferentiering till infekterande amastigotes, möss fotpad testning inokulering, lesion utveckling och parasit belastning bestämning. Vi föreslår denna väletablerade metod som den mest adekvata metoden för fysiologiska studier av värden immun och metaboliska svar på testning leishmaniasis.

Introduction

Leishmaniases är världsomfattande parasitiska infektionssjukdomar som representerar viktiga utmaningar i utvecklingsländerna och erkänns som en av de viktigaste försummade tropiska sjukdomar av Världshälsoorganisationen1,2. Leishmaniases kännetecknas av testning, slemhinnor och / eller visceral manifestationer. Testning leishmaniasis orsakas vanligtvis av L. amazonensis, L. mexicana, L. braziliensis, L. guyanensis, L. major, L. tropica och L. aethiopica3. Denna form av sjukdomen är ofta självläkande hos människor på grund av induktion av skyddande cellulära immunsvar. Men den cellulära immunsvaret kan misslyckas, och sjukdomen kan utvecklas till spridas testning leishmaniasis4,5. Det finns inget tillgängligt vaccin på grund av mångfalden bland Leishmania arter och värd genetiska bakgrunder6,7. Behandlingsalternativen är också begränsade eftersom de flesta av de läkemedel som för närvarande finns är dyra, giftiga och/eller kan kräva långtidsbehandling8,9. Dessutom har det förekommit rapporter om läkemedelsresistens mot tillgängliga behandlingar10,11.

Den orsakande agenten för leishmaniases är den protozoiska parasiten Leishmania. Parasiten presenterar två distinkta morfologiska former i sin livscykel: promastigotes, den flagelerade formen som finns i sandflugor; och amastigotes, den intracellulära formen finns i parasitofforösa vacuoles av däggdjur värd makrofager12,13. Amastigotes förmåga att invadera, överleva och replikera trots försvarsmekanismerna i ryggradsdjur värdens makrofager är föremål för många studier14,15,16,17. Följaktligen har flera forskargrupper beskrivit in vitro makrofaginfektion analyser för att utvärdera effekterna av specifika miljöfaktorer, liksom parasit och värd gener på parasit smittsamhet. Denna analys presenterar flera fördelar, såsom förmågan att anpassa studier till ett högt genomströmningsformat, relativt kortare tidsperiod för att få resultat, och minskat antal försöksdjur offras18. Resultaten av in vitro-analyser är dock begränsade eftersom de inte alltid replikerar in vivo-studier14,19,20,21. In vivo-analyser ger en systemisk fysiologisk översikt över host-parasitinteraktionen, som inte helt kan härmas av in vitro-analyser. Till exempel, immunologiska studier kan utföras genom immunohistochemical analyser från insamlade fotdyna vävnad sektioner eller ens från popliteal lymfkörtlar för analys av återvunna immunceller22.

Djur används ofta som en modell för mänskliga sjukdomar i biologisk och biomedicinsk forskning för att bättre förstå de underliggande fysiologiska mekanismerna för sjukdomarna23. När det gäller leishmaniasis, rutten, platsen eller dosen av inokulering påverkar sjukdomsutfallet24,25,26,27. Dessutom regleras känslighet och resistens mot infektionen hos människor och möss starkt av värdens och parasitens genetiska bakgrund4,5,22,28,29,30,31. BALB/c möss är mycket mottagliga för L. amazonensis testning infektion, visar en snabb sjukdom progression med parasiternaspridning till lymfkörtlarna, mjälte och lever32. Eftersom sjukdomen kan utvecklas till testning metastaser, infektionen kan vara dödlig. Däremot utvecklar C57BL/6 möss ofta kroniska lesioner med ihållande parasitbelastningar i L. amazonensinfektion sa33. Därmed l. amazonensis infektion med just denna mus arter har ansetts vara en utmärkt modell för att studera kroniska former av testning leishmaniasis hos människor, eftersom det härmar sjukdomen progression bättre än BALB / c möss infektion modell5,34.

Därför föreslår vi att musinin vivo infektion är en användbar metod för Leishmania virulens fysiologiska studier som gäller för människors sjukdom, vilket möjliggör en systemisk bild av värd-parasit interaktion. Återbesök väletablerade analyser22, presenterar vi här en sammanställs steg-för-steg-protokoll av in vivo infektion av C57BL/6 möss med L. amazonensis som består av parasitdifferentiering i axenic amastigotes, möss footpad testning inokulering, lesion utveckling, och parasit belastning bestämning. Detta protokoll kan anpassas till andra möss stammar och Leishmania arter som orsakar testning leishmaniases. Sammanfattningsvis är den metod som presenteras här avgörande för att identifiera nyaanti-Leishmania läkemedelsmål och vacciner, liksom i fysiologiska studier av värdimmun och metaboliska svar på Leishmania infektion.

Protocol

Alla experimentella förfaranden godkändes av kommittén för djurvård och användning vid Institutet för biovetenskap vid universitetet i São Paulo (CEUA 342/2019), och genomfördes i enlighet med rekommendationerna och policyerna för vård och användning av laboratoriedjur i staten São Paulo (Lei Estadual 11.977, de 25/08/2005) och den brasilianska regeringen (Lei Federal 11.794, de 08/10/2008). Alla steg som beskrivs i avsnitten 1-5 bör utföras aseptiskt inuti laminarflödesskåp. Personlig skyddsutrustning b…

Representative Results

Leishmania protozoan parasiter finns i två utvecklingsformer under sin livscykel i ryggradslösa och ryggradslösa värdar: promastigotes, de proliferativa former som finns i lumen av den kvinnliga sandflugen; och amastigotes, de proliferativa former som finns i parasitofforösa vacuoles av däggdjurvärdceller. Promastigotes har en långsträckt kropp på ca 1,5 μm bred och 20 μm lång, med en flagellum som vanligtvis kommer från den främre änden. Amastigotes har en rundad…

Discussion

In vivo infektion analys som beskrivs i detta protokoll tillåter alla forskare att utvärdera in vivo testning leishmaniasis med tanke på värd-parasit interaktion i ett systemiskt scenario. Dessa analyser har använts av många grupper22,24,27,29,31,32,34,49</…

Divulgations

The authors have nothing to disclose.

Acknowledgements

Vi vill tacka professor Dr Niels Olsen Saraiva Câmara från Animal Center of the Biomedical Sciences Institute vid Universitetet i São Paulo för stöd och prof. Dr Silvia Reni Uliana för att tillhandahålla glasvävnad kvarn. Detta arbete stöddes av Sao Paulo Research Foundation (FAPESP – MFLS bidrag 2017/23933-3).

Materials

96-well plate Greiner bio-ne 655180 A flat-bottom plate for limiting dilution assay
adenine Sigma A8626 Supplement added to M199 cell culture media
caliper Mitutoyo 700-118-20 A caliper to measure the thickness of footpad
cell culture flask Corning 353014 A 25 cm2 volume cell culture flask to cultivate Leishmania parasite
centrifuge Eppendorf 5804R An equipament used for separating samples based on its density
CO2 incubator 34 °C Thermo Scientific 3110 An incubator for amastigotes differentiation
ethanol Merck K50237083820 A disinfectant for general items
fetal bovine serum Gibco 12657-029 Supplement added to M199 cell culture media
glass tissue grinder tube Thomas Scientific 3431 E04 A tube to collect and disrupt infected footpad tissue
glucose Synth G1008.01.AH Supplement added to M199 cell culture media
GraphPad Prism Software GraphPad A software used to plot the data and calculate statistical significance
hemin Sigma H-2250 Supplement added to M199 cell culture media
HEPES Promega H5303 Supplement added to M199 cell culture media
incubator 25 °C Fanem 347CD An incubator for promastigotes cultivation
inverted microscope Nikon TMS An equipament used to visual analyze the promastigote and amastigote cultures
isoflurane An inhalant anesthetics for mice (3-5%)
laminar flow cabinet Veco VLFS-09 A biosafety cabinet used for aseptical work area
M199 cell culture media Gibco 31100-035 A cell culture media for Leishmania cultivation
microcentrifuge tube Axygen MCT150C A microtube used for sample collection, processing and storage
multichanel pipette Labsystems F61978 A multichannel pipette used for limiting dilution assay
NaHCO3 Merck 6329 Supplement added to M199 cell culture media
NaOH Sigma S8045 Supplement added to M199 cell culture media
Neubauer chamber HBG 2266 A hemocytometer to count the parasite suspension
optical microscope Nikon E200 An optical equipament used to count parasite
parafilm Bemis 349 A flexible and resistant plastic to seal the plate
penicillin/streptomycin Gibco 15140122 Supplement added to M199 cell culture media
Petri dishes TPP 93100 A sterile dish to dissect the footpad tissue
pipetman kit Gilson F167360 A micropipette kit containing four pipettors (P2 P20 P200 P1000)
scale Quimis BG2000 An equipament used to weigh collected footpad lesions
scalpel Solidor 10237580026 A scalpel to cut and collect footpad tissue
serological pipette 10 mL Nest 327001 A sterile pipette used for transfering mililiter volumes
tips Axygen A pipette tip used for transfering microliter volumes
Trypan blue Gibco 15250-061 A dye used to count viable parasites
trypticase peptone Merck Supplement added to M199 cell culture media
tuberculin syringe BD 305945 A syringe with 27G needle to inoculate the parasite suspension

References

  1. Alvar, J., et al. Leishmaniasis worldwide and global estimates of its incidence. PloS One. 7 (5), e35671 (2012).
  2. Ashford, R. W. The leishmaniases as emerging and reemerging zoonoses. International Journal for Parasitololy. 30 (12-13), 1269-1281 (2000).
  3. Burza, S., Croft, S. L., Boelaert, M. Leishmaniasis. Lancet. 392 (10151), 951-970 (2018).
  4. Scorza, B. M., Carvalho, E. M., Wilson, M. E. Cutaneous Manifestations of Human and Murine Leishmaniasis. International Journal of Molecular Sciences. 18 (6), e1296 (2017).
  5. Afonso, L. C., Scott, P. Immune responses associated with susceptibility of C57BL/10 mice to Leishmania amazonensis. Infection and Immunity. 61 (7), 2952-2959 (1993).
  6. Khamesipour, A., Rafati, S., Davoudi, N., Maboudi, F., Modabber, F. Leishmaniasis vaccine candidates for development: a global overview. Indian Journal of Medical Research. 123 (3), 423-438 (2006).
  7. Kumar, R., Engwerda, C. Vaccines to prevent leishmaniasis. Clinical & Translational Immunology. 3 (3), e13 (2014).
  8. Murray, H. W., Berman, J. D., Davies, C. R., Saravia, N. G. Advances in leishmaniasis. Lancet. 366 (9496), 1561-1577 (2005).
  9. Hotez, P. J., Bottazzi, M. E., Franco-Paredes, C., Ault, S. K., Periago, M. R. The neglected tropical diseases of Latin America and the Caribbean: a review of disease burden and distribution and a roadmap for control and elimination. PLoS Neglected Tropical Diseases. 2 (9), e300 (2008).
  10. Croft, S. L., Sundar, S., Fairlamb, A. H. Drug resistance in leishmaniasis. Clinical Microbiology Reviews. 19 (1), 111-126 (2006).
  11. Ponte-Sucre, A., et al. Drug resistance and treatment failure in leishmaniasis: A 21st century challenge. PLoS Neglected Tropical Diseases. 11 (12), e0006052 (2017).
  12. Teixeira, D. E., et al. The cell biology of Leishmania: how to teach using animations. PLoS Pathogens. 9 (10), e1003594 (2013).
  13. Sunter, J., Gull, K. Shape, form, function and Leishmania pathogenicity: from textbook descriptions to biological understanding. Open Biology Journal. 7 (9), 170165 (2017).
  14. Laranjeira-Silva, M. F., et al. A MFS-like plasma membrane transporter required for Leishmania virulence protects the parasites from iron toxicity. PLoS Pathogens. 14 (6), e1007140 (2018).
  15. Aoki, J. I., et al. L-arginine availability and arginase activity: Characterization of amino acid permease 3 in Leishmania amazonensis. PLoS Neglected Tropical Diseases. 11 (10), e0006025 (2017).
  16. Probst, C. M., et al. A comparison of two distinct murine macrophage gene expression profiles in response to Leishmania amazonensis infection. BMC Microbiology. 12, 22 (2012).
  17. Dillon, L. A., et al. Simultaneous transcriptional profiling of Leishmania major and its murine macrophage host cell reveals insights into host-pathogen interactions. BMC Genomics. 16, 1108 (2015).
  18. Sarkar, A., Khan, Y. A., Laranjeira-Silva, M. F., Andrews, N. W., Mittra, B. Quantification of Intracellular Growth Inside Macrophages is a Fast and Reliable Method for Assessing the Virulence of Leishmania Parasites. Journal of Visualized Experiments. (133), e57486 (2018).
  19. Mittra, B., Laranjeira-Silva, M. F., Miguel, D. C., Perrone Bezerra de Menezes, J., Andrews, N. W. The iron-dependent mitochondrial superoxide dismutase SODA promotes. The Journal of Biological Chemistry. 292 (29), 12324-12338 (2017).
  20. Flannery, A. R., Huynh, C., Mittra, B., Mortara, R. A., Andrews, N. W. LFR1 ferric iron reductase of Leishmania amazonensis is essential for the generation of infective parasite forms. The Journal of Biological Chemistry. 286 (26), 23266-23279 (2011).
  21. Laranjeira-Silva, M. F., Zampieri, R. A., Muxel, S. M., Beverley, S. M., Floeter-Winter, L. M. Leishmania amazonensis arginase compartmentalization in the glycosome is important for parasite infectivity. PloS One. 7 (3), e34022 (2012).
  22. Sacks, D. L., Melby, P. C. Animal models for the analysis of immune responses to leishmaniasis. Current Protocols in Immunology. , (1998).
  23. Andersen, M. L., Winter, L. M. F. Animal models in biological and biomedical research – experimental and ethical concerns. Anais da Academia Brasileira de Ciências. 91, e20170238 (2019).
  24. Ribeiro-Gomes, F. L., et al. Site-dependent recruitment of inflammatory cells determines the effective dose of Leishmania major. Infection and Immunity. 82 (7), 2713-2727 (2014).
  25. Mahmoudzadeh-Niknam, H., Khalili, G., Abrishami, F., Najafy, A., Khaze, V. The route of Leishmania tropica infection determines disease outcome and protection against Leishmania major in BALB/c mice. The Korean Journal of Parasitology. 51 (1), 69-74 (2013).
  26. Oliveira, D. M., et al. Evaluation of parasitological and immunological parameters of Leishmania chagasi infection in BALB/c mice using different doses and routes of inoculation of parasites. Parasitology Research. 110 (3), 1277-1285 (2012).
  27. Côrtes, D. F., et al. Low and high-dose intradermal infection with Leishmania major and Leishmania amazonensis in C57BL/6 mice. Memorias do Instituto Oswaldo Cruz. 105 (6), 736-745 (2010).
  28. Blackwell, J. M., et al. Genetics and visceral leishmaniasis: of mice and man. Parasite Immunology. 31 (5), 254-266 (2009).
  29. Loeuillet, C., Bañuls, A. L., Hide, M. Study of Leishmania pathogenesis in mice: experimental considerations. Parasites & Vectors. 9, 144 (2016).
  30. Alexander, J., Brombacher, F. T Helper1/T Helper2 Cells and Resistance/Susceptibility to Leishmania Infection: Is This Paradigm Still Relevant?. Frontiers in Immunology. 3, 80 (2012).
  31. Sacks, D., Noben-Trauth, N. The immunology of susceptibility and resistance to Leishmania major in mice. Nature Reviews Immunology. 2 (11), 845-858 (2002).
  32. Bogdan, C., et al. Experimental Cutaneous Leishmaniasis: Mouse Models for Resolution of Inflammation Versus Chronicity of Disease. Methods in Molecular Biology. 1971, 315-349 (2019).
  33. Jones, D. E., Ackermann, M. R., Wille, U., Hunter, C. A., Scott, P. Early enhanced Th1 response after Leishmania amazonensis infection of C57BL/6 interleukin-10-deficient mice does not lead to resolution of infection. Infection and Immunity. 70 (4), 2151-2158 (2002).
  34. Velasquez, L. G., et al. Distinct courses of infection with Leishmania (L.) amazonensis are observed in BALB/c, BALB/c nude and C57BL/6 mice. Parasitology. 143 (6), 692-703 (2016).
  35. de Menezes, J. P., et al. Leishmania infection inhibits macrophage motility by altering F-actin dynamics and the expression of adhesion complex proteins. Cellular Microbiology. 19 (3), 1266 (2017).
  36. Mittra, B., et al. A Trypanosomatid Iron Transporter that Regulates Mitochondrial Function Is Required for Leishmania amazonensis Virulence. PLoS Pathogens. 12 (1), e1005340 (2016).
  37. Zilberstein, D., Nitzan Koren, R. Host-Free Systems for Differentiation of Axenic Leishmania. Methods in Molecular Biology. 1971, 1-8 (2019).
  38. Zilberstein, D., Shapira, M. The role of pH and temperature in the development of Leishmania parasites. Annual Review of Microbiology. 48, 449-470 (1994).
  39. Dumetz, F., et al. Modulation of Aneuploidy in Leishmania donovani during adaptation to different in vitro and in vivo environments and its impact on gene expression. MBio. 8 (3), e00599-e00517 (2017).
  40. Sinha, R., et al. Genome Plasticity in Cultured Leishmania donovani: Comparison of Early and Late Passages. Frontiers in Microbiology. 9, 1279 (2018).
  41. Magalhães, R. D., et al. Identification of differentially expressed proteins from Leishmania amazonensis associated with the loss of virulence of the parasites. PLoS Neglected Tropical Diseases. 8 (4), e2764 (2014).
  42. Lei, S. M., Romine, N. M., Beetham, J. K. Population changes in Leishmania chagasi promastigote developmental stages due to serial passage. Journal of Parasitology. 96 (6), 1134-1138 (2010).
  43. Ali, K. S., Rees, R. C., Terrell-Nield, C., Ali, S. A. Virulence loss and amastigote transformation failure determine host cell responses to Leishmania mexicana. Parasite Immunology. 35 (12), 441-456 (2013).
  44. Rebello, K. M., et al. Leishmania (Viannia) braziliensis: influence of successive in vitro cultivation on the expression of promastigote proteinases. Experimental Parasitology. 126 (4), 570-576 (2010).
  45. Titus, R. G., Marchand, M., Boon, T., Louis, J. A. A limiting dilution assay for quantifying Leishmania major in tissues of infected mice. Parasite Immunology. 7 (5), 545-555 (1985).
  46. Lima, H. C., Bleyenberg, J. A., Titus, R. G. A simple method for quantifying Leishmania in tissues of infected animals. Parasitology Today. 13 (2), 80-82 (1997).
  47. Strober, W. Trypan Blue Exclusion Test of Cell Viability. Current Protocols in Immunology. , (1997).
  48. Sacks, D., Kamhawi, S. Molecular aspects of parasite-vector and vector-host interactions in leishmaniasis. Annual Review of Microbiology. 55, 453-483 (2001).
  49. Reimão, J. Q., et al. Parasite burden in Leishmania (Leishmania) amazonensis-infected mice: validation of luciferase as a quantitative tool. Journal of Microbiological Methods. 93 (2), 95-101 (2013).
  50. Buckley, S. M., et al. In vivo bioimaging with tissue-specific transcription factor activated luciferase reporters. Scientific Reports. 5, 11842 (2015).
  51. Thalhofer, C. J., et al. In vivo imaging of transgenic Leishmania parasites in a live host. Journal of Visualized Experiments. (41), e1980 (2010).
  52. Roberts, S. C., et al. Arginase plays a pivotal role in polyamine precursor metabolism in Leishmania. Characterization of gene deletion mutants. The Journal of Biological Chemistry. 279 (22), 23668-23678 (2004).
  53. Boitz, J. M., et al. Arginase Is Essential for Survival of Leishmania donovani Promastigotes but Not Intracellular Amastigotes. Infection and Immunity. 85 (1), e00554 (2017).
  54. Rosas, L. E., et al. Genetic background influences immune responses and disease outcome of cutaneous L. mexicana infection in mice. International Immunology. 17 (10), 1347-1357 (2005).
  55. Belkaid, Y., et al. Development of a natural model of cutaneous leishmaniasis: powerful effects of vector saliva and saliva preexposure on the long-term outcome of Leishmania major infection in the mouse ear dermis. Journal of Experimental Medicine. 188 (10), 1941-1953 (1998).
  56. Titus, R. G., Ribeiro, J. M. Salivary gland lysates from the sand fly Lutzomyia longipalpis enhance Leishmania infectivity. Science. 239 (4845), 1306-1308 (1988).
  57. Lima, H. C., Titus, R. G. Effects of sand fly vector saliva on development of cutaneous lesions and the immune response to Leishmania braziliensis in BALB/c mice. Infection and Immunity. 64 (12), 5442-5445 (1996).
  58. Theodos, C. M., Ribeiro, J. M., Titus, R. G. Analysis of enhancing effect of sand fly saliva on Leishmania infection in mice. Infection and Immunity. 59 (5), 1592-1598 (1991).
  59. Kaur, S., et al. Effect of dose and route of inoculation on the generation of CD4+ Th1/Th2 type of immune response in murine visceral leishmaniasis. Parasitology Research. 103 (6), 1413-1419 (2008).
  60. Rolão, N., Melo, C., Campino, L. Influence of the inoculation route in BALB/c mice infected by Leishmania infantum. Acta Tropica. 90 (1), 123-126 (2004).
  61. Kébaïer, C., Louzir, H., Chenik, M., Ben Salah, A., Dellagi, K. Heterogeneity of wild Leishmania major isolates in experimental murine pathogenicity and specific immune response. Infection and Immunity. 69 (8), 4906-4915 (2001).
  62. Baldwin, T. M., Elso, C., Curtis, J., Buckingham, L., Handman, E. The site of Leishmania major infection determines disease severity and immune responses. Infection and Immunity. 71 (12), 6830-6834 (2003).
  63. Aoki, J. I., et al. RNA-seq transcriptional profiling of Leishmania amazonensis reveals an arginase-dependent gene expression regulation. PLoS Neglected Tropical Diseases. 11 (10), e0006026 (2017).
  64. Pinto-da-Silva, L. H., et al. The 3A1-La monoclonal antibody reveals key features of Leishmania (L) amazonensis metacyclic promastigotes and inhibits procyclics attachment to the sand fly midgut. International Journal for Parasitology. 35 (7), 757-764 (2005).
  65. Spath, G. F., Beverley, S. M. A lipophosphoglycan-independent method for isolation of infective Leishmania metacyclic promastigotes by density gradient centrifugation. Experimental Parasitology. 99 (2), 97-103 (2001).
  66. Aoki, J. I., Laranjeira-Silva, M. F., Muxel, S. M., Floeter-Winter, L. M. The impact of arginase activity on virulence factors of Leishmania amazonensis. Current Opinion in Microbiology. 52, 110-115 (2019).
  67. Jackson, A. P. The evolution of amastin surface glycoproteins in trypanosomatid parasites. Molecular Biology and Evolution. 27 (1), 33-45 (2010).
  68. Rochette, A., et al. Characterization and developmental gene regulation of a large gene family encoding amastin surface proteins in Leishmania spp. Molecular and Biochemical Parasitology. 140 (2), 205-220 (2005).
  69. Rochette, A., Raymond, F., Corbeil, J., Ouellette, M., Papadopoulou, B. Whole-genome comparative RNA expression profiling of axenic and intracellular amastigote forms of Leishmania infantum. Molecular and Biochemical Parasitology. 165 (1), 32-47 (2009).
  70. Schneider, P., Rosat, J. P., Bouvier, J., Louis, J., Bordier, C. Leishmania major: differential regulation of the surface metalloprotease in amastigote and promastigote stages. Experimental Parasitology. 75 (2), 196-206 (1992).
  71. Ji, J., Sun, J., Qi, H., Soong, L. Analysis of T helper cell responses during infection with Leishmania amazonensis. The American Journal of Tropical Medicine and Hygiene. 66 (4), 338-345 (2002).
  72. Ji, J., Sun, J., Soong, L. Impaired expression of inflammatory cytokines and chemokines at early stages of infection with Leishmania amazonensis. Infection and Immunity. 71 (8), 4278-4288 (2003).
  73. Felizardo, T. C., Toma, L. S., Borges, N. B., Lima, G. M., Abrahamsohn, I. A. Leishmania (Leishmania) amazonensis infection and dissemination in mice inoculated with stationary-phase or with purified metacyclic promastigotes. Parasitology. 134 (12), 1699-1707 (2007).
  74. Laranjeira-Silva, M. F., Zampieri, R. A., Muxel, S. M., Floeter-Winter, L. M., Markus, R. P. Melatonin attenuates Leishmania (L.) amazonensis infection by modulating arginine metabolism. Journal of Pineal Research. 59 (4), 478-487 (2015).
check_url/fr/60617?article_type=t

Play Video

Citer Cet Article
Aoki, J. I., Hong, A., Zampieri, R. A., Floeter-Winter, L. M., Laranjeira-Silva, M. F. In Vivo Infection with Leishmania amazonensis to Evaluate Parasite Virulence in Mice. J. Vis. Exp. (156), e60617, doi:10.3791/60617 (2020).

View Video