Frailty syndrome is commonly seen in the aged and reflects multi-system physiological change. However, with reduced functional reserve and resilience frailty is also known to be common in the HIV infected population. This study outlined an easily administered screening test to identify HIV patients with frailty. When significant components of frailty are identified, clinicians will be able to focus on amelioration of the problem and promote reversion to the pre-frail state.
En enkel, validerade protokollet består av ett batteri av tester finns tillgängliga för att identifiera äldre patienter med svaghet syndrom. Detta syndrom av minskad reserv och motstånd mot stressfaktorer ökar i förekomst med stigande ålder. Hos äldre kan skröplighet driva en stegvis förlust av funktion från icke-sköra att pre-svaga för klen. Vi studerade svaghet i HIV-infekterade patienter och fann att ~ 20% är svaga med stekt fenotypen med stränga kriterier som utvecklats för äldre 1,2. I HIV-infektion syndromet uppstår vid en yngre ålder.
HIV-patienter kontrollerades för 1) oavsiktlig viktminskning, 2) långsamhet som bestäms med gånghastighet, 3) svaghet mätt med ett grepp dynamometer, 4) konsumtion av svaren på en depression skala, och 5) bestämdes genom att bedöma låg fysisk aktivitet kilokalorier som förbrukats under en veckas tid. Pre-svaghet var närvarande med två av fem kriterier och svaghet var närvarande om någon tre avde fem kriterierna var onormal.
Testen tar ungefär 10 till 15 min att fylla i och de kan utföras med medicinska assistenter under rutinmässiga klinikbesök. Testresultat poängsätts genom att hänvisa till standardtabeller. Förstå vilken av de fem komponenterna bidrar till svaghet hos den enskilda patienten kan tillåta läkaren att behandla relevanta underliggande problem, av vilka många är inte tydligt i rutinmässiga HIV läkarbesöken.
Centers for projekt sjukdomkontrollrapporter att mer än hälften av HIV-1-infekterade individer i USA kommer att vara äldre än 50 år 2015. Den ökande livslängden för HIV-1-infekterade patienter har resulterat i en oväntad ökning av åldersrelaterade komorbiditet, placerar HIV-positiva äldste löper ökad risk för sjuklighet och dödlighet. Ett viktigt exempel på detta är den nyligen beskrivna syndromet av svaghet, vilket kan spela en viktig roll för accelererad åldring av HIV-1-infekterade vuxna. 3-7
Frailty har definierats i åldrarna som ett biologiskt syndrom av minskad reserv och motstånd mot stressfaktorer, till följd av den ackumulerade nedgången av fysiologiska system och ofta fortskrider i en stegvis funktionell nedgång över tiden. Den kliniska betydelsen av svaghet är att syndromet anses vara en hög risk tillståndet, prediktiva för negativa hälsoeffekter såsom minskad funktion och rörlighet, hospitalizatjon och död. 8 Många studier under de senaste 10 åren har försökt bedöma sårbarhet i olika populationer. Fried et al. Studerade svaghet hos män och kvinnor äldre än 65 år som var inskrivna i en kardiovaskulär undersökning. 2 Deras definition av svaghet har validerats i en studie av äldre kvinnor. 9 Ändringar av deras definition har använts i andra studier, inklusive HIV-1-infekterade individer. 4-7 Fried et al. beskrivs en skör fenotyp som även i avsaknad av funktionshinder eller komorbiditet visade att 7% av befolkningen äldre än 65 år är svaga medan 20-26% äldre än 80 år var svaga. 2 Frailty kan vara en primär konstaterande, utan också en sekundär diagnos som en följd av en akut händelse eller co-morbiditet som malignitet, ateroskleros, infektion (HIV), eller depression. 10 Dessutom kan andra faktorer sannolikt bidrar till sårbarhet i HIV-patienter, till exempel, intravenöst drogmissbruk,armod och psykisk sjukdom.
Frailty har hittats i HIV-1-infekterade patienter i yngre åldrar än icke-HIV-infekterade patienter. 4 Äldre HIV-1 ofta infekterade individer ofta närvarande med mer allvarlig HIV-sjukdom och har en kortare överlevnadstid än yngre individer, eftersom de inte diagnostiseras förrän mycket sent i sjukdomsförloppet. 11 En annan orsak kan vara att äldre patienter har fler komorbida sjukdomar interagerar med HIV-1. Äldre HIV-1-infekterade individer har beskrivits som frailer än åldersmatchade kontrollpersoner utan HIV-1-infektion. 4
Klinisk värdering av svaghet i HIV-1-infekterade patienter är viktigt eftersom svaghet kan vara reversibel i ett tidigt skede (t.ex. insatser för att vända tillbakagång, protein-energi undernäring, depression, D-vitaminbrist och andra svaghet relaterade tillstånd) innan utfiskade reserver når en kritisk tröskel leder tillirreversibel sårbarhet och funktionell nedgång.
Previous studies of HIV and frailty: Two retrospective studies by Desquilbet et al. assessed frailty in a cohort of men who have sex with men from the Multicenter AIDS Cohort Studies (MACS). Both studies used a shortened definition of frailty containing fewer criteria than did our study. The first study compared frailty in HIV-1 infected men in the pre-treatment era to a control group of HIV uninfected men.4 There were similar rates of frailty in HIV+ men older than 55 years and HIV- men older than 65 years; frailty was found to occur earlier in HIV-1 infected men. Our study had similar findings of an earlier occurrence of frailty phenotype, but we obtained higher rates of frailty compared with MACS, possibly because our use of the full Fried frailty criteria versus surrogate administrative data, but also because of the different population of patients in our study.
Another study by Desquilbet et al. evaluated CD4 cell count and HIV viral load as predictors of frailty in HIV+ men and found that lower CD4 cell counts and viral loads of more than 50,000 copies of RNA were significantly associated with frailty.5 Also the prevalence of frailty declined in the era of ART. Despite differences in measuring frailty and in population characteristics our study concluded like Desquilbet et al. that a low CD4 cell count is significantly associated with frailty and that patients on long-term ART have less likelihood of developing frailty.1 Premature occurrence of prevalence of frailty, shorter duration of ART, more co-morbidities and lower CD4 count were associated with frailty in both studies, but we did not find a strong association between psychiatric diagnosis and frailty. We found a positive relationship between length of ART and not being frail (Figure 1).
Our findings of frailty in HIV patients: Our initial hypothesis that age was not significantly important when measuring frailty of patients with low CD4 cell counts was confirmed. Frailty is likely more causally related to the inflammatory state and profound immunosuppression found in many patients with low CD4 cell counts. Many of these patients had a history of recently treated opportunistic infections. Because of these observations we propose that an active diagnosis of AIDS (CD4 cell count <200 cells/μl) is a significant co-morbidity itself and significantly predisposes patients to being frail. All of our frail patients had at least one co-morbidity besides HIV itself. Our frail patients <50 years had significantly fewer co-morbidities than the frail population >50 years, though in comparison, the younger people had a lower CD4 cell count.
Our other hypothesis was that frailty may be temporary in younger patients with low CD4 cell counts and may revert when CD4 cell counts improve. We were limited by the low number of patients and this hypothesis could not be proven, but it was a likelyexplanation for the small number of patients in which reversal was demonstrated (Table 1). Longer antiretroviral treatment was found to be protective for frailty (Figure 1). This fact on its own would support the recommendations of starting ART at higher CD4 counts and continuing ART without any treatment breaks. We believe that the main reason by which length of ART treatment was shown to be protective for frailty is that patients on long term treatment are more likely to have better control of co-morbidities as well as HIV and less likely to be frail.
In conclusion we have observed an association between low CD4-cell counts and frailty, which is not affected by age, viral load or the presence of co-morbidities. Effective treatment with ART plays a protective role against frailty, reinforcing the importance of effective ART. Early implementation of ART in the care of HIV patients may protect against frailty. Though not tested in our study, future research should address other interventions known to reverse frailty in the aged including treating deconditioning, protein-energy malnutrition, depression, and vitamin D deficiency.
The authors have nothing to disclose.